INTERVJU MED KRISTEN FRÅN TIMEOUT NY (PÅ SVENSKA)
Kristen Stewart blir ofta uppmålad som en av Hollywoods mest obekväma stjärnor- smärtsamt blyg, dåligt anpassad till rampljuset och, på gott och ont, vävs samman med Twilight Saga och hennes uttryck för sin romantiska hjältinna, Bella Swan. I Welcome to the Rileys spelar den 20-åriga skådespelaren Mallory, en tonårig strippa på rymmen som snabbt bildar ett intensivt band med sörjande Doug (James Gandolfini), som förlorade sin dotter i en dödsolycka. Tillsammans skapar de en ad hoc-familj som är lite mer disfunktionell än de flesta familjer. Vi talade med Stewart om Twilight, Rileys och att hänga på strippklubbar.
Du verkar vara väldigt attraherad av roller där du spelar någon som är trotsig, ständigt kämpar för något- emotionellt, fysiskt. Vad är det svåraste som Mallory kämpar för?
Jag tror att hon bara försöker överleva. Hon har haft en tuff uppväxt, som togs från henne på en riktigt grundläggande nivå. Det är svårt för en ung flicka i den vanliga världen, men sätt henne på gatan... hon inser inte att hon faktiskt behöver människor, att hon måste ha en kapacitet att lita på, acceptera och älska andra människor. Hon ser och smakar på det med Doug, och inser att hon kan ha det, och hon är inte död än.
Du filmade denna film mellan Twilight och New Moon, innan Twilight ens hade släppts, och du var fortfarande mycket ung. Kände du dig redo att spela en strippa vid den punkten i ditt liv?
Jag tror jag var 16 eller kanske nyligen 17 år när jag först läste manuset till Welcome to the Rileys. Jag var verkligen rädd, och jag är verkligen glad att filmen tog sin tid det gjorde att hitta sina ben, eftersom jag inte var i rätt stånd i livet att spela rollen då. Jag skulle inte ha hoppat in det så mycket. Jag skulle ha varit rädd för det.
Vad ändrades, förutom att du blev lite äldre?
För att kunna spela det rätt och inte vara en total bedragare, gick vi till strippklubbar och jag pratade med flickor i, liksom, riktigt äckliga barer. Regissören Jake Scott gav mig alla dessa riktigt bra böcker och inspelade band och nedskrivna samtal och berättelser från barn som vuxit upp på gatorna.
Har du pratat med tjejer som har vuxit upp på gatan, eller var du bara på klubbarna?
Jag gick inte och pratade med rymlingar på logier för hemlösa. Jag träffade inte någon som var under, jag skulle gissa, 25? Jag pratade bara huvudsakligen med flickor som berättade roliga historier. Vi grävde inte riktigt i deras historia, men de böcker och saker som Jake gav mig var verkligen mitt i prick.
Vilken var den bästa boken?
Gud, det är ganska roligt att berätta detta- det var en speciell bok som perfekt och bilder som var riktigt vackra och hjärtskärande, så konstigt. Den heter Raised By Wolves. Den är så bra. Den här killen gjorde sig omtyckt till världen av gatubarn i Hollywood.
Vad tycker du om unga människor som har fallit mellan springorna i livet?
Det är ett märkligt litet samhälle. Det är en värld av människor som lever i en ond cirkel, du vet, en förändrad, trasig, konstig existens. Men de är alla en familj, och de får det att fungera. Mallory tar sig ur det.
Skrämdes du av något medan ni filmade?
När jag filmade förlorade jag mitt sinne lite. Jag var så bekväm. Jag bokstavligen stampade runt i staden i fisknät och hälften av en morgonrock, typ gick från inspelningen från baslägret och tänkte "Nej, skit i det, jag bara går, oroa er inte för det." Jag hade absolut ingen rädsla i världen. Man vet aldrig om du kan göra något förrän du gör det.
Du är under större press än de flesta skådisar på grund av Twilight, och uppfattningar om att bli fast i ett fack.
Ja, och du vet, det avskräcker mig inte på något sätt, men det är något som jag tänker på när någon frågar: "Har något förändrats" Det har det, men arbetet har inte förändrats.
Du är på väg att filma den sista filmen i Twilightsagan, Breaking Dawn. Njuter du fortfarande njuter av det, eller är du desperat för att det ska sluta?
Jag kan inte vänta med att göra det, kan inte vänta med att få ut det... det är den galnaste, längsta uppbyggdnaden. Det är precis som, Kom igen och gör det någon jävla gång, vet du vad jag menar? Men samtidigt är det sorgligt. Inte för att vara helt och fullständigt uppriktig, men- jag vet att en del människor tycket att de är dåliga, men de skulle bli riktigt dåliga om skådespelarna inte älskade dem.<3
Du verkar vara väldigt attraherad av roller där du spelar någon som är trotsig, ständigt kämpar för något- emotionellt, fysiskt. Vad är det svåraste som Mallory kämpar för?
Jag tror att hon bara försöker överleva. Hon har haft en tuff uppväxt, som togs från henne på en riktigt grundläggande nivå. Det är svårt för en ung flicka i den vanliga världen, men sätt henne på gatan... hon inser inte att hon faktiskt behöver människor, att hon måste ha en kapacitet att lita på, acceptera och älska andra människor. Hon ser och smakar på det med Doug, och inser att hon kan ha det, och hon är inte död än.
Du filmade denna film mellan Twilight och New Moon, innan Twilight ens hade släppts, och du var fortfarande mycket ung. Kände du dig redo att spela en strippa vid den punkten i ditt liv?
Jag tror jag var 16 eller kanske nyligen 17 år när jag först läste manuset till Welcome to the Rileys. Jag var verkligen rädd, och jag är verkligen glad att filmen tog sin tid det gjorde att hitta sina ben, eftersom jag inte var i rätt stånd i livet att spela rollen då. Jag skulle inte ha hoppat in det så mycket. Jag skulle ha varit rädd för det.
Vad ändrades, förutom att du blev lite äldre?
För att kunna spela det rätt och inte vara en total bedragare, gick vi till strippklubbar och jag pratade med flickor i, liksom, riktigt äckliga barer. Regissören Jake Scott gav mig alla dessa riktigt bra böcker och inspelade band och nedskrivna samtal och berättelser från barn som vuxit upp på gatorna.
Har du pratat med tjejer som har vuxit upp på gatan, eller var du bara på klubbarna?
Jag gick inte och pratade med rymlingar på logier för hemlösa. Jag träffade inte någon som var under, jag skulle gissa, 25? Jag pratade bara huvudsakligen med flickor som berättade roliga historier. Vi grävde inte riktigt i deras historia, men de böcker och saker som Jake gav mig var verkligen mitt i prick.
Vilken var den bästa boken?
Gud, det är ganska roligt att berätta detta- det var en speciell bok som perfekt och bilder som var riktigt vackra och hjärtskärande, så konstigt. Den heter Raised By Wolves. Den är så bra. Den här killen gjorde sig omtyckt till världen av gatubarn i Hollywood.
Vad tycker du om unga människor som har fallit mellan springorna i livet?
Det är ett märkligt litet samhälle. Det är en värld av människor som lever i en ond cirkel, du vet, en förändrad, trasig, konstig existens. Men de är alla en familj, och de får det att fungera. Mallory tar sig ur det.
Skrämdes du av något medan ni filmade?
När jag filmade förlorade jag mitt sinne lite. Jag var så bekväm. Jag bokstavligen stampade runt i staden i fisknät och hälften av en morgonrock, typ gick från inspelningen från baslägret och tänkte "Nej, skit i det, jag bara går, oroa er inte för det." Jag hade absolut ingen rädsla i världen. Man vet aldrig om du kan göra något förrän du gör det.
Du är under större press än de flesta skådisar på grund av Twilight, och uppfattningar om att bli fast i ett fack.
Ja, och du vet, det avskräcker mig inte på något sätt, men det är något som jag tänker på när någon frågar: "Har något förändrats" Det har det, men arbetet har inte förändrats.
Du är på väg att filma den sista filmen i Twilightsagan, Breaking Dawn. Njuter du fortfarande njuter av det, eller är du desperat för att det ska sluta?
Jag kan inte vänta med att göra det, kan inte vänta med att få ut det... det är den galnaste, längsta uppbyggdnaden. Det är precis som, Kom igen och gör det någon jävla gång, vet du vad jag menar? Men samtidigt är det sorgligt. Inte för att vara helt och fullständigt uppriktig, men- jag vet att en del människor tycket att de är dåliga, men de skulle bli riktigt dåliga om skådespelarna inte älskade dem.<3
/Lina
Kommentarer
Trackback
